Nu berättar vi det!

liten-handDet var något år sedan vi började berättade för familj och nära vänner, nu har vi berättat även för våra chefer och närmsta kollegor. Så det är inte hemligt men vi har heller inte basunerat ut till alla vi känner.

Flera av er som läser den här bloggen vet det redan och för vissa är det en nyhet.Vi har tvekat lite över att göra det så här offentligt eftersom vi inte ens vet hur utgången kommer att bli men samtidigt vet vi att vissa nära och kära gärna vill följa processen och vi tänker att vår historia kanske kan vara intressant även för personer som vi inte känner men som står i samma fas i livet som vi gör just nu.

Vi vill gärna ha ett barn till och vi kommer att ansöka om att få adoptera ett barn!

Så, vad har hänt hittills?
För lite mer än tre år sedan gick vi med i Adoptionscentrum, en av de ideella föreningarna som förmedlar internationella adoptioner i Sverige, därmed hade vi ställt oss i kö för adoption. Något år senare var vi på informationssamtal på Familjerättsbyrån (socialnämnden), den avdelning inom vår hemkommun som handlägger medgivandeutredningar inför adoption. Under det samtalet fick vi reda på att våra chanser till adoption var ganska små på grund av vår höga(!) ålder. För att öka våra chanser så ställde vi oss därför i kö till ytterligare en adoptionsförmedling, Barnen Framför Allt (BFA). Olika förmedlingar har samarbete med olika länder och olika länder har olika krav på de blivande adoptivföräldrarna.

Förra våren gick vi den obligatoriska föräldrautbildningen där vi under 8 gånger fick lära oss om processen, om adopterade barns behov och hur det är att bli förälder genom adoption. Sedan har vi har vi mest väntat, dels på att vi ska ha varit gifta i ett år (minimikrav) och på att komma längre fram i kön till de länderna vi var intresserade. För två månader sedan skickade vi in ansökan om medgivandeutredning till kommunen och fick starttid nu i slutet på mars. Så nu ska vi sätta igång med den!

Vad ska hända sen?
Utredningen består av ett antal samtal/intervjuer, hembesök och läkarundersökning. Tillsammans med olika registerutdrag (socialregister, kriminalregister etc) och referensbrev från personer som känner oss väl kommer en socialsekreterare göra en bedömning om huruvida vi är lämpliga som adoptivföräldrar. Sedan går ärendet till socialnämnden som tar beslut och (förhoppningsvis) ger oss ett medgivande för adoption.

Därefter ska vi sammanställa en akt med alla de dokument som behövs för att ansöka om adoption i det land vi väljer att ansöka till. Det verkar ta lite tid och vissa intyg kan vara svåra att få tag i. När allt är hopsamlat och översatt så skickas vår akt till det land vi vill adoptera ifrån. Sen är det bara att vänta på att de ska höra av sig med förslag på ett barn som de tycker passar oss. Det kan ta flera år. Om vi sedan får ett barnbesked och tackar ja, då väntar en eller flera resor till landet för att slutföra adoptionen och hämta barnet.

Så det här är en låååååång process där vi inte vet utgången. Det kan vara så att vi hinner bli för gamla innan vi erbjuds ett barn. Det är spännande och vi är förväntansfulla men det är också jobbigt att veta att det kommer att bli en kamp mot klockan, men utan att vi kommer att kunna påverka processen nämnvärt.

Jag kommer att skriva om detta men också om en hel del annat emellan, ni som vill läsa om adoptionsresan samlat kan bara klicka på Adoption i menyn så kommer alla de inläggen komma upp.

Vi hörs!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s